Postskript om Takarazuka

Har du väl blivit operanörd och lärt dig att uppskatta obskyr musikteater där de sjunger på främmande språk är du redo för nästa steg, nämligen Takarazuka! Takarazuka är egentligen en ort i Japan men är mest känt som namnet på ett revykompani därifrån som firar sitt hundraårsjubileum i år. Det som är så speciellt med Takarazuka är att de sätter upp musikaler med bara kvinnor i alla rollerna. Drygt hälften av artisterna specialiserar sig på att spela mansroller och lär sig att göra rösten mörkare, sitta och stå bredbend och så vidare. Mumma för en byxrollsälskare alltså! De sjunger förstås inte lika fantastiskt som operasångare, men om du tycker att dagens opera har blivit för oglamorös kommer Takarazukas överdåd av plymer och paljetter som en skänk från ovan.

Det är lite svårt att bli Takarazukafan som utlänning eftersom kompaniet inte gör några nämnvärda ansträngningar att nå ut till en icke japanskspråkig publik. Det går visserligen att beställa dvder av deras shower till Sverige härifrån men det kostar den paradigmatiska vita skjortan (som i Takarazukaversion har spetskrås och puffärmar) och ingenting är textat på något annat språk än japanska. Till skillnad från i de flesta fandoms uppmuntras inte heller fildelning och nedladdning inom Takarazuka-fandomen, åtminstone inte av de mest tongivande fansen som vakar över företagets kommersiella rättigheter. Här finns dock vissa shower tagna från gamla videoband eller Takarazukas egen tevekanal Sky Stage (tyvärr inte tillgänglig utanför Japan) med fansubs, alltså engelsk textning gjord av fans. Engelskspråkiga fans har också satt ihop TakaWiki med utförlig information om shower och artister. De flesta shower består av en musikal med handling och en revy med sång- och dansnummer, och revydelen behöver man ju inte förstå för att kunna uppskatta.

Av de shower som finns tillgängliga textade via länken ovan rekommenderar jag särskilt:
Seal of Roses: Sexiga vampyrer och mycket imponerande dans i ett kitschigt äventyr som involverar bland annat Solkungen, nazister och en galen vetenskapsman.
Epiphany: En mer nedtonad och finstämd historia löst baserad på Shakespeares Trettondagsafton, som även ger viss inblick i japansk kultur som kabukiteater.
Who Is Bad?: En lite noir-artad spionhistoria som även har lättsamma och komiska inslag och som utspelar sig i tangons huvudstad Buenos Aires.
Arch of Triumph: En riktig melodramatisk snyftare om kärlek och krig, med härligt fransk touch på musiken.
Afterglow of Eire: Ännu ett melodrama om kärlek och krig, denna gång med irländskt tema.
La Mariposa: Tuffare och råare än ovanstående, med mer betoning på kriget och mindre på kärleken, denna gång på ett lätt förklätt Kuba.
Scout: Ett intressant sceniskt experiment med minimalistisk dekor och mycket ljud- och ljuseffekter, om en man som får förmågan att se de demoner som vandrar osynliga ibland oss. Lite Buffykänsla över denna.
New Tale of Genji: Om man vill fördjupa sig lite mer i japansk kultur och inte bara se dem misshandla andras finns denna vackra föreställning som bygger på världens äldsta roman.
Gekijou (Passion): Jag måste nämna denna i operasammanhang eftersom den bygger på samma historia som Carmen, fast med svängigare musik, fördjupad karaktärsteckning och ett ännu mer osmakligt slut.
Figaro!: Ännu en operabaserad musikal, ett komiskt hopkok av Barberaren i Sevilla och Figaros bröllop.
Nova Bossa Nova: En revy med genomgående handling, om en gentlemannatjuv under karnevalen i Rio de Janeiro. Mycket bra sambamusik med lätt anstrykning av sjuttiotalet då den komponerades..
Dessutom har Takarazuka Insanity Project, som de kallar sig, satt ihop en "sampler disk" med smakprov ur diverse shower som är en bra ingång för att se om man över huvud taget uppskattar estetiken.

Här bjuds du även mitt eget urval av smakprov i form av Youtubeklipp:
Ingen lista vore komplett utan en ikonisk "frackdans" i stora paradtrappan, en sann uppvisning i kvinnlig maskulinitet.
Min favoritversion av den ursprunglingen österrikiska musikalen Elisabeth som Takarazuka sätter upp för åttonde gången i år.
De har även gjort en musikalversion av Ocean's 11.
Bland utländska fans är Takarazuka kanske mest känt för de homoerotiska scenerna mellan två byxroller, som denna.
Takarazuka har ett befriande avslappnat förhållande till det här med blasfemi, och använder kristendomen mest som rekvisita för förförelse av präster.
...Eller som här, av munkar.
Vampyrtemat är poppis, här i mer skämtsam rockabillytappning.
"Japans James Dean" jazzar loss så svetten lackar i åttiotalsblå ögonskugga.
En eldig tango används gärna för att illustrera ett svartsjukedrama, inte sällan med dödlig utgång.
Detta klipp innehåller både en svartsjukescen och det populära Narcissusmotivet.
Ett exempel på musikalernas ofta starkt melodramatiska innehåll, där ett lyckligt slut kan innebära att dö i varandras armar.
Och apropå det: Romeo och Julia i Takarazukaversion!
Och för att återknyta till opera: här en otokoyaku (byxrollsskådespelerska) som sjunger tenorarian Nessun Dorma.

Den före detta otokoyakustjärnan (numera sångare och musikalartist utanför Takarazuka) Haruno Sumire med ensemble ur Hanagumi (Flower Troupe) i typiska frisyrer och maskuliniserande scensminkning.